pinkyblue

Tiden rusar snabbare än någonsin.
Jag planerade att sitta hemma och söka till Högskolan idag, men jag antar att jag får överlåta beslutet till morgondagen. Jag vet precis vad jag vill göra och precis vad jag vill syssla med .. .. tror jag iallafall !
Att inte ta de små sakerna för givet, jag trodde verkligen att jag gjorde det.
Men nej, det gör jag absolut inte, det är du som gör det.
Jag har legat i tystnad och stillsamt funderat och grubblat på om vad och hur allt blev som det blev.
Och nu tycker jag att det räcker.
Jag varken orkar eller tänker ödsla mer tid på dig.
Saker och ting får komma som de kommer och jag tänker njuta av vartenda sekund jag har kvar här.
Jag får kyliga vibbar, nackhåren reser sig stramt upp och jag känner en känsla av befrielse i samband med besvikelsen som du har åstadkommit.




As a matter of fact, I would probably forget about you in a wink.
I thought you were someone you're not.
In my sincere mind, I did put you on that high pedistal of mine.
But now when my mind recovered from it's absent-minded period, I realized that you're not that godlike
that I pictured you to be. You're not even above average. You're below.

I look at you so diffrently, how could my point of view change so drastically?
Well I guess that the people around me are telling me something that I should think twice about.