pinkyblue

Även om jag inte helt och hållet håller med hur de resonerade så satt jag där och bara nickade,
 det var som en sådan obligatorisk nickning som bara flöt på för att deras resonemang skulle anses som att det gav någon som helst positiv inverkan, på mig.
Det var som att sätta på sig en dräkt för att kamouflera sig från att bli bedrövad eller ännu en gång besviken.
Besvikelsen har jagat mig alltför ofta under mina 18- somrar. Även om jag vill så kan jag tyvärr inte behaga allihopa. Idag hanterade jag det på ett annat sätt. Du om någon vet hur man provocera mig, men inte nu längre.Vissa beskyllningar stämmer dock , andra inte ..
Det är inte det att jag har slutat bry mig utan det är det att jag bryr mig alldeles för mycket. Och hur ont det än gör så måste jag själv vara den som väljer vad som ska prioriteras,
genom att gallra bort det som gör mig illa ..
Nej, det är verkligen inte som du säger, jag är varken dum, känslolös, eller ett djur ..
Jag är bara alltför mänsklig.. ..

Tee.♥